Slutplädring…

September 1988 kom jag till Sverige. 1989 startade jag första klubben i Hagfors, där jag bodde. Klubben blev en inkörsport till samhället samt en väg att lära mig svenska språket. Maj 1990 fick jag jobb i Stockholm och flyttade till en förort till Stockholm.

I den vägen har jag fortsatt, nämligen ha Taekwondo som en fritidssysselsättning, och ett 7-16 jobb för uppehälle. I och med att jag inte är beroende på pengarna så har jag mina regler och mitt sätt att undervisa. Det har resulterat till duktiga elever till 100 % utan att stämpla någon för talanglös/talangfull.

Sedan 1992 som jag startade första föreningen i Stockholm, har jag tränat hårt med mina elever samt stått upp för dem till 110%, annars vad har jag med en ointelligent, kriminell (här nedan skriver jag om det brott han har begått under årens gång) bov att göra!

Jag kan inte sitta tyst när jag vet en domare som inte ens fyller kraven för domarkurs, utbildar sig till domare kvällen före SM och dagen efter dömer ut elever som har slitit i många år för att komma ditt de nu är, inte heller kan jag sitta tyst när de fuskar i lottningen. Jag kan inte sitta tyst när…

Under alla dessa år, de pengar som har kommit in i klubben har jag slussat tillbaka till klubbens medlemmar… Under alla dessa år har jag utbildat kompetenta och mångsidiga Taekwondo utövare (jag kan nämna ett par stycken hos Spånga TKD och Haninge (före detta regi)1999 när jag reste utomlands för studier, yong-gi 2004 och nu…), fått guld i tävlingar, eller helt enkelt blivit instruktörer bland alla dessa så kallade självnämnda MASTER…

Under alla dessa år har jag aldrig undervisat de kriminella, inte heller har jag själv varit en av dem så kallade demon Taekwondo instruktörer som härjade fritt i staden och misshandlade de gamla eller försvarslösa alkohol påverkade…

Med andra ord har jag tagit mitt samhällsansvar båda socialt och ekonomisk…

I mot poolen till mina positiva samhällsengagemang står boo som har i egenskap av sitt ämbete (statlig myndighet) gjort sig skyldig till förföljelse, grovförtal, maktmissbruk, hot, monopol… lagen har struntat i mina lagliga rättigheter som svensk medborgare för min etniska bakgrund.

NU ÄR JAG TRÖTT… därför har jag skrivit till ett par fria länders ambassadörer och bett de om fristad. Förhoppningsvis kan jag bli kvitt statlig förföljelse…

Ett ord till dem som har slitit och tror sig vara Sveriges Mästare i Taekwondo: Lagligt sätt i ett land, där alla Taekwondo klubbar inte får vara med och tävla för mästerskapen, ska det kallas förbundsmästerskap och INTE svenskmästerskap.

Sista ordet går till de instruktörer som skryter med min förtjänst (elever)… varje gång ni ser mina före detta elever framför er måste ni ändå tänka… GUD, vad inkompetent jag är… Lycka till ;-)